SKIVRECENSION Jefferson 3/19

MARIE MARTENS & THE MESSAROUNDS 
Travelled
 
TBV 001 (52 min) 

Den här plattan lägger jag direkt i högen av ”äkta” skivor. En studioplatta med bevarad ”rumskänsla” på de flesta spår. Det betyder också en platta som kommer att spelas igen och där jag kan finna hållbara favoritspår. Marie Martens emigrerade till USA för åtskilliga år sedan efter många års bluesspelande i Sverige, både som gitarrist och basist. Bland annat som 
medlem i Jenny Bohmans Blues Beans. Hennes amerikanska grupp The Messarounds består av, förutom Marie på gitarr, keyboards och sång, herrar  Ronnie ”TwoTimes” Cacioppo sång/ percussion. Jimmy B Natural el- och ståbas och Tom Selear trummor. Marie Martens sjunger bra, men det är ändå som gitarrist jag blir mest imponerad av henne, särskilt då hon plockar fram sliden. Fyra av de tretton spåren är egenkomponerade där ”Movin’ on” visar 
upp ett grymt bra slidespel, vilket också gäller tolkningen av Fred McDowells ”Kokomo blues”. Mose Alisons välkända ”Parchman farm” görs i en rättfram version med Ronnie Cacioppa vid sångmicken. Svänger som tusan gör ”Mama he treats your daughter mean” som vi ju känner från Ruth Brown och Hound Dog Taylors ”Give me back my wig”, där Marie återskapar lite  Housrockerkänsla. Hämta andan kan vi göra i B B Kings ”Walkin’ and crying’”. Det hela avslutas med Stones ”Ventilator blues” i en lite väl ”brötig” version kan jag tycka, men det är väl en smaksak. Som helhet; en stark och uppfriskande platta från Marie Martens & TheMessarounds. 
Olle Wallin